Long time...

Ja, länge sen nu.
Livet fortsätter som det alltid gör.
Och jag har fortsatt att blogga på ywonnegill.blogspot.com
Välkomna dit.

Sommaren...

...har kommit utan att jag märkt av det. Tiden har varit fylld av arbete och omsorg om flera i min närhet.  Inte minst lilla älsklingen A och hennes föräldrar. Nu är hon vid havet och njuter av lek och bus och jag kan pusta bort lite oro. Livet är inte lätt, inte enkelt men trots allt väldigt underbart. 

Forever...

...Amanda och jag.

Glada

Amandas operation har gått bra och de har fått allt. Om några veckor blir det en massa behandlingar men vi är så glada. Tack alla som ber och tänker på oss.

Läget

Min tröja är äntligen klar efter att jag stickat om oket en gång. Jag är dock inte nöjd med själva halskanten så den ska jag repa upp i morgon. Annars ser jag fram mot stickkalaset i Vrigstad nästa helg. Efter det ska lilla Amanda opereras.

Mitt i allt...

...så stickar jag strumpor.Och som vanligt så lugnar stickningen ner allt och jag kan fokusera på vad som ska göras.Tack gode Gud för det.

Störst av allt är kärleken

Det är konstig; men när man är på den yttersta grenen, när det känns som att man inte kan ta ett steg till, när döden känns närmare än livet och alla tårar är slut. Ja, då finns kraften där helt plötsligt och jag är lugn och samlad och finns mitt i ett starkt ljus. Jag får så mycket kärlek och värme av de som vet om Amandas återfall, jag blir buren av det. Nu tar vi en dag i taget och vilar i stunden. Det har vi i familjen bestämt. Vi är tillsammans och pratar mycket Och mitt i allt leker lilla Amanda helt obekymrad.