Ibland faller vemodet över mig.
Så blev det idag.
Av ingen anledning alls började jag grunna över alla möten jag haft som betytt något, människor jag tycker mycket om och rädslan över att kanske mista dom.
Att vara den som blir ensam kvar.
Livet kan vara så starkt och envist men också skört; som en tråd som hastigt brister.
Och så sitter jag där i min sköna fåtölj och lyssnar på Lasse Winnerbäck och låter tårarna rinna och känner hur liten jag är och hur själva livet gör ont. Men jag vet ju att det inte finns några andra vägar än att leva mitt liv och vara sann mot mig själv.
Och gråta en stund ibland på vägen.
2 kommentarer:
Va - har du redan lämnat Bruce i sticket ????
Nää, ska han bli så bryskt undanskuffad bara så där ???
Naädå, Lars W är oxå bra, precis som Bruce Willis, din egen lille husguru.
Ha en toppenhelg säger Socrate
Plötsligt får jag ååååh regniga natt på huvudet..... hoppas vemodet lättat och att allt ter sig lite ljusare. Ibland behöver man bryta ihop en stund för att sedan gå vidare, stärkt i själen.
sköt om dig vännen och en go helg till dig!
kram
Skicka en kommentar