Idag har jag varit på kalas hos min vän X. Han fyllde 76 år och bjöd på smörgåstårta och kaffe och kaka.
X har upplevt en revolution i sitt liv. När han föddes placerades han ganska omgående på ett så kallat specialsjukhus. Där blev han kvar länge tills han som vuxen fick komma till en idiotanstalt, som det hette då.
Under många år var han där och jobbade i trädgården och även i köket. Han sov i stora sovsalar tillsammans med andra utvecklingsstörda och sågs aldrig som en individ utan bara som en i gruppen.
Det fanns stunder när han inte mådde så bra, då lades han i spännbälte tills tröttheten tagit kål på oron.
När X var i fyrtioårsålden kom han till min kommun där han för första gången fick ett eget rum med egna möbler. Han fick också egna kläder och egna arbetsuppgifter.
Han fick fritidsaktiviteter och egna pengar att röra sig med.
Samma år han fyllde 70 fyttade han ännu en gång.
Den här gången fick han en riktig lägenhet i ett grupboende. Sovrum, vardagsrum, kök, badrum och altan.
-Nu vill jag aldrig flytta mer, säger han ofta till mig.
Och jag förstår honom såklart och som hans gode man så kommer jag att slåss för hans rätt att bo kvar där tills hans liv tar slut.
Men tänk att det skulle ta nästan 70 år av hans liv innan det blev självklart med värdighet och individualism för honom.
2 kommentarer:
Tack för att du berättar. Ja vad är framgång? Det beror nog på ur vems perspektiv och förståelsegrund det definieras.
Man kan förstås fråga sig varför mannen en gång hamnade där hans liv i stort sett började och fortfor så länge. Men det kommer aldrig att ges några svar utan torde snarare ligga i den skrämmande synen på så kallad "rasrenhet" och institutionaliseringen som gjorde allt för att kväsa det som man i dag i mänskligheten tillåter och snarare betraktar som biologisk mångfald. Sant torde också vara att arvet efter förespråkare för monsieur de Gobineaus kvasivetenskap gjorde mycket, och det helt legitimt, för att hämma acceptansen för vad som definieras människa.
Glad att din skyddsling har återfått en egen sfär av integritet och kan njuta en kort stund av värdighet, må han få ett långt liv och ha hälsan.
Ha det gott.
Ja, när man tänker på vår historia så är den inte så vacker. Bara detta med paret Myrdal och deras tankar om rasbiologi. Och vårt rasbiologiska institut som inspirerade delar av Tysklands nazielit.
Finns mycket att tänka på och framför allt; inte upprepa.
Ha det gott!
Skicka en kommentar