Nu är mina Beatasockar färdiga. Lärde mig mönstret på stickstämman i Värmland förra året men har inte kommit till skott förrän nu. Väldigt rolig stickning så tack till Marianne som har skapat det.
Annars väntar jag in min själ som det så vackert heter och under tiden jag väntar hittade jag de här stroferna i dagens DN. Det är Heidenstam som är författaren.
"Ej livets röster längre mig förvilla.
Jag är så ensam som en man kan bli,
men klar är rymden, hög och vinterstilla,
och jag har glömt mig själv och vandrar fri".
Fastnade just för den sista raden. Låter så skönt att glömma sig själv och vandra fri.
3 kommentarer:
Det tar tid det där, att dra ner på farten, släppa alla 'göranden' och låta själen få komma till tals igen. Ta dig den tiden nu, bara lyssna inåt, på vad den säger dig. Allt annat är oviktigt nu.
Kram till dig.
Instämmer med både dej och polarn Heidenstam. Ni är lika ni två - BÅDE LIKA MÅNGA OCH LIKA VISA!
Att vänta in sin själ är oerhört viktigt, om den kommit på efterkälken och kom ihåg att "LÅNGSAMT LEDER OCKSÅ NÅGONSTANS"
ha de bäst ! Anders
Jag vet inte om jag har den nånstans men det är snabbare att fråga:
Kan jag få din mailadress?
Skicka en kommentar