Nu

Varit på begravning idag. Det var en syssling till mig som dött. Allt var väldigt vackert och kärleksfullt.
Jag satt där och tittade på kistan och tänkte på hur fort ett liv går, och på hur mycket man oroar sig i livet.
Oftast väldigt onödig oro för det mesta ordnar ju sig.
Ändå låter man tankarna få sjunga den där orossången som heter Tänk om...
Istället borde man varje dag leva fullt ut och känna livet i sig; möta varje ögonblick med det som det för med sig och vara där precis just då och just där.