Fantastiskt väder idag och jag har fått fantastiskt lite gjort.
Sovit, tränat lite på crosstrainern och städat lite.
Lyssnat på bra musik och planterat på pappas grav.
Blir alltid ledsen när jag går dit.
Längtar efter honom varje dag.
Tänker på honom varje dag.
Och hans död är lika oförståelig varje dag...
2 kommentarer:
Är det längesedan din far gick bort? Om det kan vara någon tröst, så vänjer man sig - sorgen blir liksom en del av livet efter ett tag. Jag miste ju min man 1992, när barnen var 3 resp 4 år. Så sorg är liksom min "specialitet". Stickning och en exceptionellt god sömn har varit min räddning!
Kram,
IngerF i Karlstad
Hej vännen,
Pappa dog 2004 så det är faktiskt fyra år sen men det känns så väldigt nära i tiden.
Och det känns som om jag aldrig vänjer mig.
Har nog läst någonstans i din blogg att du förlorat din man.
Måste vara fruktansvärt att göra det när men dessutom har två små barn.
Jag är ju skild men efter min skilsmässa träffade jag en stor kärlek och han dog efter sex månaders förhållande. Samtidigt dog min bästa vän i en svår cancer.
Och jag tror att de sorgerna väcktes upp igen när pappa dog. Det blir ju lätt så.
Och som du skriver så får man leva med sorgerna livet ut.
De finns där som mörka ränder i livets trasmatta och ibland blöder ränderna lite när man går på dom och ibland kan kliva på och faktiskt se ur mycket man har klarat av i sitt liv.
Och försöka ta en dag i taget där stickning och söm är viktiga delar.
Kram! Y
Skicka en kommentar