lördag 31 januari 2009

Byteshandel


Har anmält mig till garn- och tebyte. Detta är tredje omgången men jag har aldrig varit med förut, trots att jag älskar både te och garn.
Går till så att jag skickar garn och te till ett namn jag får på mejl och sen får jag motsvarande tillbaka.
Ska bli jättekul och se vad jag får.

fredag 30 januari 2009

Allt är bra

Det har varit en bra vecka. Fått en massa gjort på jobbet och idag hade vi en rolig och tankeväckande utbildningsdag.
Som lök på laxen så var vi några stycken som gick ut och tog lite öl och vin efter jobbet.
Det var så härligt att sitta där och snacka och vara tillsammans.

onsdag 28 januari 2009

Insikt

Tänker på hur mycket jag egentligen vet om olika former av sorgearbete. Om att det är indelat i olka faser och att det ofta inte är någa klara avgränsningar mellan dem. Och också att man kan gå emellan faserna ibland.
Efter allt som varit under de senaste åren (det är bara en liten del jag berättat om här) så har jag ändå trott att jag varit förbi alla de där sorgfaserna.
Det är först nu jag har börjat förstå att jag just landat i det här med nyorientering; att det är först nu jag har börjat ta trevande steg för att leva.
Jag är väldigt glad att jag har fått den insikten nu, men också väldigt förvånad att jag inte haft mer förståelse för hur jag fungerar.
Kan heller inte fatta riktigt att jag inte märkt hur mycket sorg och ledsenhet jag haft inom mig.

tisdag 27 januari 2009

Njutning för ögat

En av mina bästa vänner är konstnär och kallas Rolle. Han målar bland annat helt underbart galna bilder på kossor. Jag har flera av hans bilder hemma och varje gång jag ser en av hans kossor eller kråkor så blir jag glad och känner mig fri i hjärtat.
Vill ni kolla mera på hans konst så finns han här.



måndag 26 januari 2009

Att leva ett liv

Idag när jag gick hem från jobbet så tänkte jag:
Vad sjutton väntar du på människa?
Börja lev ditt liv!
Så det har jag gjort ikväll.

Började med att skriva några mejl till vänner, gick sen in med mat till min syrra och vi åt tillsammans. Kollade på ett extra snyggt nattlinne som kanske kan komma till pass. Gick en rask promenad.
Och nu sitter jag här och är glad.

Det är kul att känna livet i sig.

söndag 25 januari 2009

Inget...

...är som lavendel när det gäller att lugna en ledsen och orolig själ.
Har badat lavendelbad nu och smort in mig i lavendelcreme och tänt lavendelljus.
Och så har jag lyssnat på råd av en av mina bästisar.
-Känn inte så mycket, sa hon. Använd ditt intellekt istället.

Tja, kanske det, kanske...

Mindfulness - not

I fredags bara dippade jag och en massa rädslor började härja runt i min skalle.
Tänk om jag aldrig mer kommer att möta någon att älska?
Tänk om det händer barnen något hemskt?
Tänk om jag blir svårt sjuk och dör ensam utan någon bredvid mig?
Tänk om det aldrig blir som jag drömmer om.

Ibland är det svårt att leva.

fredag 23 januari 2009

Ett möte

Jag tänker på det som Lilla Lobelia skrev i en kommentar här nedanför; om att mötas i sorg. För några år sedan skrev jag den här krönikan i Må Bra om just ett sånt möte.

"Hon kommer gående mot mig, i ena handen har hon sin käpp och i den andra sin handväska. Hon är säkert över 80 år gammal och sommarhatten sitter stadigt över de permanentade lockarna. Egentligen ser hon ut som schablonbilden av en riktig tant. Lite mödosamt böjer hon sig över en av de blomsterfyllda vaserna som står i minneslunden, plockar lite med blommorna och säger sedan rakt ut i luften:
- Min man ligger här sedan två år…
Själv sitter jag på bänken strax intill, bakom solglasögonen är mina ögon röda, och jag har just lagt ner en ros till min älskade som dog för några månader sedan. Egentligen ligger han i en annan minneslund, i en annan stad. Men vad spelar det för roll en dag som denna när sorgen och saknaden har slängt ut mig på livets trappa, som barfotabarnet utan papperslapp.
Så kommer den okända kvinnan fram och sätter sig bredvid mig på bänken. Jag försöker mumla något tröstande om att jag vet hur det känns att mista den som står en nära, men det är som om kvinnan inte vill lyssna. Istället tar hon sats och säger:
- Och förra året miste jag min dotter. Mitt enda barn. Hon ligger därnere, säger hon och pekar mot en samling gravstenar.
Så gråter hon och så även jag.
Och jag tänker på att detta att mista ett barn måste vara den allra tyngsta av sorger. Det måste vara tyngre och värre än att mista den man älskar.
Jag tänker också på hur märkligt livet kan vara som äntligen lät mig träffa mitt livs stora kärlek på ett sätt där slumpen och tillfälligheterna var de stora ingredienserna. Men där vi redan från början kände en speciell samhörighet och på ett underligt vis visste att från och med nu var våra liv helt förändrade.
- Jag blir aldrig samme man mer, sa du efter att vi känt varandra några dagar.
Inte heller jag blev någonsin densamma mer. Men kanske på ett sätt som jag inte kunnat föreställa mig.
För visst är det så att vi människor är så banala att vi inte tror att det värsta ska drabba just oss. Det händer alltid någon annan.
Att just jag skulle mista den som betydde så mycket för mig ingick inte i mina planer. Att just jag en vanlig vardagsmorgon skulle få beskedet att han låg hjärndöd och att det bara var timmar kvar innan respiratorn skulle stängas av.
Nej, det ingick inte i mina planer och ändå händer det ständigt i det som kallas för livet.
Så går mina tankar denna söndagseftermiddag när jag tagit en av mina födelsedagsrosor och lagt bland alla andra blommor i den rofyllda minneslunden.
Och den gamla kvinnan och jag sitter där och delar vår sorg. Vi har aldrig tidigare mötts och förmodligen kommer vi aldrig mer att ses, ändå kan vi dela det allra svåraste och känsligaste som våra inre rymmer.
Efter en stund tillsammans reser sig den gamla upp igen och går vidare med sin käpp, hatt och handväska.
Själv sitter jag kvar och några diktstrofer sjunger i mitt huvud, kanske är det Karin Boye, i alla fall är det ord som handlar om att när ångesten kommer så kan ett möte med en annan människa på vägen räcka som tröst.
Kanske byta några ord men egentligen räcker själva mötet…"

torsdag 22 januari 2009

Vardagslycka...igen...

Ikväll var det stickcafé.
Det var så trevligt och härligt att sitta i den gamla prästgården och prata och skratta. Och så stickar vi förstås.
Min syster var med för första gången och hon tyckte också det var härligt.
Den här kvällen gjorde mig lycklig.
Och jag märker att jag samlar på alla stunder som ger mig kraft, ro och glädje.
Som ett pärlband av tillfredsställelse...

onsdag 21 januari 2009

Ett tecken

Stod i mitt arbetsrum tillsammans med min chef. Jag hade just berättat för honom att en av mina medarbetare mist sin mamma väldigt hastigt.
Min chef sa att det var tre år sedan han miste sin far och jag sa att det snart är fem år sen jag miste min älskade pappa.
Sen berättade han hur glad han blivit för blommorna vi hade skickat honom som en varm hälsning mitt i sorgen.
-Det betydde så mycket att veta att ni tänkte på mig, sa han och blev alldeles tårögd.
Och jag tänkte förstås på alla blommor jag fick när min pappa var död och direkt började tårarna att rinna.
Så stod vi där i rummet och log lite generat mot varandra samtidigt som vi grät.
Plötligt pekade han mot parkeringen nedanför mitt fönster.
-Titta där är det ju en massa hjärtan, sa han.
Jag kollade och minsann hade inte bilarna gjort tre hjärtan där med sina hjulspår.

Så gick chefen och jag tänkte att spåren där nere på parkeringen nog var en liten fingervisning om det allra viktigaste i livet...


tisdag 20 januari 2009

Mindful

Ibland är det lycka att få komma hem, tända ljus och dricka te.
Bra och roliga samtal; stillsam förnöjsamhet med mitt liv.
Glad att vara där jag är just nu.
Glad för min specialvän.
Glad för att jag förmår ta tillvara dagen.

Inga självklarheter för mig.
Just därför så viktigt.

måndag 19 januari 2009

Hurra för vardagarna

Så fick jag gå till tandis en gång till och den här gången fick jag med mig ett recept på penicillin. Tänk att det ska vara så svårt att få sjukvården att lyssna till sina patienter.
Ändock; det har varit en bra dag idag och egentligen tycker jag mest om måndagar.
Vanliga hederliga måndagar när allt flyter på och har sin vanliga gång.

söndag 18 januari 2009

Livets kitt

Jag tänker på kärlek.
På kärleken till mina barn, mamma, min syster och hennes barn.
På kärleken till mina vänner och till mig själv.
Och jag tänker att jag ska fokusera ännu mera på kärlek.
På att känna villkorslös kärlek som ska vara grunden i mitt liv och själva fundamentet som håller ihop det.

lördag 17 januari 2009

Kärlek vid första ögonkastet

Är trött och seg.
Har ont i munnen och gissar att jag måste ringa tandis på måndag.
Men stickar och har det gott ändå.

Igår var jag med min syster och hennes dotter på bio - "Allt flyter". Lagom film på en fredagkväll.
Vi var också i en exklusiv tygaffär för att köpa balklänningstyg till systerdottern. Åhhh, det var så härligt att vara i den där affären. Massot av underbart siden och så fantatstiska ylletyger. Blev genast förälskad i ett rutigt ylle i blått och svart.
Såg framför mig en jacka med liten krage. Och hur fin jag skulle bli...
Frågade vad tyget kostade.
-Det är ett väldigt bra pris, sa ägarinnan till butiken. Bara 469 kronor metern.
Det lustiga var att jag också tyckte det var ett bra pris.
Så jag slog till och köpte allt som var kvar på rullen, 2,10 meter för 800 kronor.
Och jag vet att det kommer jag aldrig att ångra för det tyget var gjort för mig.

torsdag 15 januari 2009

Natti



Himlen är alldeles full av stjärnor ikväll och sovrummet är fyllt av den krispiga kylan från den öppna balkongdörren.
Alldeles strax ska jag sova i mina nyrena lakan - prickiga - och jag är precis lagom trött. Som av ett under fick jag kraft ikväll att dammsuga huset, plocka undan en massa och slänga annat.
Nu doftar det Ajax och jag tror att det blir som att ha stjärnhimlen som täcke när jag ska lägga över mig mina prickiga lakan.

onsdag 14 januari 2009

Jodå...

...det gick bättre än förväntat med tanden.
Tog bara en kvart den här gången.
Fast jag har haft rätt ont och höll på att svimma efteråt.
Hoppas nu att det läker ihop som det ska.
Och jag vet, jag är en riktig sjåpmaja men jag kan inte hjälpa det.
Har haft så mycket bekymmer med mina tänder och är också ett barn av amalgamåldern då man borrade upp hela tanden och fyllde den, istället för att behandla med fluor.

Överhuvudtaget har jag blivit känsligare med allt.
Nu när jag varit hemma ett par dagar har jag äntligen läst "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini. Jag gråter floder och vill bara att det ska bli ett bra slut. På ett sätt blir det så, men på ett annat sätt blir det inte det.
Och jag vill så förtvivlat gärna att allt ska bli bra.
För mig och barnen och mina vänner och för samhället och för alla som mår dåligt och som är sjuka och olyckliga och ensamma.
Och jag vill att allt ska utvecklas till det bättre hela tiden.
Jag fattar att det inte funkar så, men det är så jag vill att det ska vara.
Kanske inte underligt att jag känner mig främmande i samhället ibland?

måndag 12 januari 2009

Kan man...

...ödmjukast få be om att några av er möjligen kan hålla tummarna för mig i morgon?
Ska dra ut en tand och sist jag gjorde det tog det två timmar och fyra bedövningsomgångar.
Och sen nästan två veckors sjukskrivning.
Jag är så himla rädd...

söndag 11 januari 2009

Ändra förhållningssätt

Det känns ibland som om jag har avgrundsstora hål i min själ som bara vill fyllas av lättja och en "baravarakänsla". Jag vill bara sticka, dricka te, prata lite med någon, läsa böcker och se på TV.
Jag vill inte ta itu med saker; typ skura köksgolvet, städa sopskåpet eller göra rent under badkaret. Men jag tror hela tiden att jag är en sån människa som tar itu med saker. Det är väl för att jag varit sådan tidigare kanske och min skalle lutar sig mot detta och kan inte ta in de nya förhållandena.
Tänk förr sydde och stickade jag alltid en massa kläder till mig och barnen, bakade allt, hade alltid välstädat, alltid hemlagad mat. Läste sagor, sjöng och byggde med lego och skjutsade ungarna. Och jobbade ofta heltid...
Än "duktigare" blev jag vid skilsmässan. Då var jag mitt uppe i min journalistutbildning, hade bra omdömen när jag gick ut och kämpade mig till ett reporterjobb. Fostrade tre ungar och fixade med mitt hus. Var med om flera, nära, dramatiska dödsfall. Bytte jobb till det jag har nu och började göra karriär.
När jag tänker på allt detta så kanske det inte är konstigt att jag bara vill vara just nu; jag måste nog tillåta mig det utan att ha dåligt samvete.
Helt enkelt skaffa mig nya referensramar.

Hoppas jag vinner


Även om jag inte skriver så mycket om inredning här så är det ett faktum att jag är väldigt inredningsintresserad. Innan jag blev journalist så jobbade jag länge med både inredning och hantverk så det känns som om jag har det i blodet.
En blogg jag följer varje dag är denna om Humlebacken. Ett fantatstiskt vackert hus med otroligt energiska människor som hela tiden gör det vackrare och vackrare.
Nu kan man vinna den här vackra lyktan där så gå in och kolla så får ni se att jag har rätt. Och skaffa er dessutom vintchans.

Min dag

Sovit länge.
Sen trevligt födelsedagsfika hos min syster.
Och så middag och stickning.
Och lite TV.

Dagens njutning: Att sticka på ett par sockor som jag ska ge bort. Och göra det med värme, glädje och omtanke...

torsdag 8 januari 2009

Vardagslycka

Gått en lång promenad och kom hem med lockigt hår för det hann börja dugga lite.
Bakat bröd för första gången på länge.
Stickat på sockor till en vän - dom blir snygga.
Pratat förtroligt med min syster.
Fick ett fantastiskt telefonsamtal från kvinna jag gått på kurs med i höstas. Hon hade hört av en gemensam vän att jag avsagt mig ett styrelseuppdrag.
Hon sade så här till mig:
-Jag hoppas verkligen att du har gjort det för att du är rädd om dig och vill ta bättre hand om dig. Om det är så, så vill jag bara säga att det är så roligt att höra att du prioriterar dig själv framför andra. Och eftersom jag vill vara en mer positiv människa än förut så tänkte jag att jag ska ringa till dig och säga detta. Vi måste säga bra saker oftare till varandra, vi människor.

Åhh vad jag blev lycklig för det samtalet.

onsdag 7 januari 2009

Undran

Och jag gick där på vägen och alla himlens stjärnor lyste upp tillsammans med den nyfallna snön.
Jag borrade ner min frusna haka i halsduken och kände hur varmt och gott det blev.
Tänkte inte på något särskilt; hade bara en förnöjsam känsla i hela kroppen.
Som att allt var ok.
Att allt är bra som det är. ¨

Sen kom de där tankarna jag luftade på eftermiddagsfikat.
Om det är så att när - om - jag blir gammal, kommer att veta svaret på vad som hände med alla lösa trådar i livet. Om jag kan se om trådarna har mötts eller om dom bara gick av.
Om jag kommer att ha förstått varför jag mötte den eller den personen. Vad meningen var med händelser och olika skeenden.

Fick inga bra svar av mina jobbarkompisar.
Så frågorna finns kvar.
Men fikat var gott.

tisdag 6 januari 2009

Förberedd

Sista helgdagen tillbringde jag på IKEA.
Det var rea på julgransprydnader och den som köpte var naturligtvis jag.
Snacka om att vara tidigt ute med planeringen.

Känns ok att börja jobba i morgon. Har varit ledig över 14 dagar så jag ska väl vara utvilad nu...?
Blir i alla fall kul att träffa jobbarkompisarna, äta roliga luncher och fika tillsammans. Gillar mitt jobb väldigt mycket.

Edit: Jo, glömde berätta att på IKEA idag så log jag mot okända människor så fort jag kom ihåg det. Två log tillbaka och en såg mest förvånad ut.

måndag 5 januari 2009

Försenad julklapp

Ännu ett par fingervantar färdiga.
En av mina bästisar ska få dom.
Garnet är 6-trådigt Opal och stickor 3. Lite kraftigare garn än mina tidigare fingervantar och jag tror inte det blir någon favorit med den tjockleken. Fast färgerna är läckra tycker jag.

söndag 4 januari 2009

Snyggaste året

Jag brukar inte ge några nyårslöften men i år blir det ett undantag.
Eller i alla fall en målsättning.
År 2009 ska bli mitt snyggaste år någonsin.
Jag vet, det låter rätt ytligt, men det struntar jag i.
För innebörden i det är inte ytlig.

Det innebär nämligen att jag ska ta hand om mig på bästa sätt. Alltifrån härliga kläder - tror jag ska klä mig mera i rött - till att gå på massage, stressa mindre och göra roliga saker.
Skratta mera, vara mer innerlig, säga oftare att jag tycker om någon, le oftare mot okända människor...

Känna livet i mig som Madicken sa.

Sånt blir man snygg av.
Och så ett och annat läppstift förstås.

lördag 3 januari 2009

Överblick

Luktar på julklappsparfymen, klappar på garn som ska bli lite av varje och slänger ut gamla förbrukade kläder ur garderoben.
Lite av att ta nya tag och samtidigt bara vara.
Stickar också och kollar TV. Badrocken har varit på hela dagen och det är först nu jag ska duscha och göra mig lite finare.
Det känns som om jag har koll på läget faktiskt.

Det är ett fantastiskt väder. Här är några bilder av den småländska vintern. Har en bästis som bor så här vackert och ser över ängarna och fälten varje dag. Horisonten finns där och ibland önskar jag att jag bodde så...





fredag 2 januari 2009

Min älskling kommer...

...nästan varje dag. Då vill han ha räkor på det oranga fatet. Och det ska serveras på min altan. I lugn och ro sitter han sedan där och njuter av sin favoritmat.





torsdag 1 januari 2009

Längtan och lugn

Jag tar det så lugnt, så lugnt.
Fikar med lite folk, stickar - fingervantar förstås -, läser mycket.
Däremellan rensar jag. Slänger och slänger och skänker bort det som kan vara användbart för någon annan.

Och så längtar jag förstås.
Men det är en annan historia.