Är lite nere.
Och känner mig otacksam för jag har så mycket att vara tacksam för.
Är frisk.
Fint hus.
Underbara ungar.
Massor av garn att sticka med.
Hyfsat med pengar.
Bra jobb.
Ändå skaver gråten i halsen.
Och återigen beskriver Plura känslan bäst:
"Det här är en kärlekssång,
Det här är din stund på jorden.
Ingenting du sett på film nå´n gång
Ingenting ur litteraturhistorien.
Du bär en värld på dina axlar
och nu måste du börja gå".
Och det är väl därför jag bara vill gråta.
Jag vet inte vart jag är på väg.
Eller ens om jag börjat gå...
2 kommentarer:
Det är mycket märkligt, det där.
Har känt precis likadant då och då.
Man har det hur bra som helst materiellt sett, och så mycket att vara tacksam för även inombords och ändå känns det kass i själen.
VARFÖR BLIR DET SÅ ???
Något som jag funderat mycket över men inte riktigt kan finna svar på...EN AV TILLVARONS KNÄPPHETER!
Hoppas den onda cirkeln vänder snart!
BAMSEKRAM från vännen Socrate
Jag tror det handlar om att själen behöver mer näring helt enkelt.
I alla fall är det så för mig.
Skicka en kommentar