Varit borta ikväll.
Trevliga människor, trevligt hus och gott att äta.
Men jag kände mig så ensam.
Alla utom jag hade någon att göra upp framtidsplaner med, sova tätt intill, skratta och gråta tillsammans med...
Och jag ramlade ner i den där gropen igen och kan för mitt liv inte hitta plåstret.
1 kommentar:
Inte för att det är någon som helst tröst - men du är inte ensam i känslan av ensamheten. På något sätt får man försöka bita ihop och hoppas att något eller någon ska dyka upp. Jag tror väl knappt på det själv men hoppet måste vara det sista som överger oss.
Ha det bra så ses vi! Kramar M
Skicka en kommentar