onsdag 26 november 2008

Tankar


Sitter här i min stora trygga gamla badrock. Ska vara hemma några timmar från jobbet och låta min mage få landa lite. Jag är inte den sorten som brukar ha ont i magen. Just därför är det nog viktigt att lyssna till den nu.
Ni som läser här ibland har ju inte kunnat undgå att märka hur jag svänger i känslostämningar; upp och ner hela tiden. Utan att gå in djupare i ämnet så är jag mitt inne i en process där jag omvärderar nästan hela mitt liv. Jag har äntligen fattat hur stressad och pressad jag känt och känner mig och nu måste jag göra något åt det.
Det har bland annat inneburit att jag sagt nej till alla fritidsaktiviteter och föreningsuppdrag. Vilket i sin tur gjort att jag förlorat vänner. Det gör såklart ont och känns hemskt.
Men ibland måste man fråga sig vem som är den viktigaste personen i ens liv. Svaret borde vara självklart för alla och så även för mig. Så är det ju inte. Men jag har långsamt börja nöta in hos mig själv att det är jag som är den viktigaste personen i mitt liv.
Så därför sitter jag här nu; ska försöka äta yoghurt, lägga varm vetepåse på magen och lyssna på lite musik.
Och andas...ett andetag i taget...

Ps. Den fina bilden är tagen av en vän till mig. Ds.

1 kommentar:

Anonym sa...

Undrar bara en sak: VAD ÄR DET FÖR VÄNNER? Ok, man ska ställa upp om man bara kan och orkar men inte till priset av sin egen hälsa. Sånt bör riktiga vänner fatta...annars är de inga riktiga vänner...
..tycker i alla fall vännen Socrate