Först ut är vantar till mamma. Hon blev så förtjust i detta garnet så det blir roligt att överraska henne med dessa i julklapp. Har förstås gjort två men det är lite svårt att plåta samtidigt som bägge händerna ska vara med på bilden.
Och här kommer vantar till en av döttrarna.
Lite kul detta med att sticka fingervantar. Har alltid tänkt att där går min gräns i stickning. Aldrig fingervantar.
Och så blev jag lite sugen när jag såg ett mönster och provade. Och nu vill jag bara göra fingervantar. Ibland kan det vara lite mysko att lita på sina känslor. Och om man inte kan lita på sina egna kan man då lita på andras?
3 kommentarer:
Jag är full av beundran över dina stickalster. Vad glada mottagarna kommer att bli!
Må så gott!
Kram
Hej VänVonna. Kan dutte ta kort samtidigt som du plåtar båda dina händer iklädda stickade fingervantar??? Snacka om tafatthet! Jag har tom. plåtat ett järnspett samtidigt som jag med detsamma högg upp ett stort hål i marken till en stolpe! Och jag tuggade tuggummi under tiden! Dä Du!
Nädå. Jag är lite förvånad bara att du inte använde Blockdinkelhausengarn till dem...Det är ju det ultimata garnet till fingervantar, pga sin känsla av bomullsnylonchiffong...
...men vem är jag att lägga mig i sånt...
säger ÄXPÄRRTEN SOCRATE
Hej lilla gumman. Det är lilla mamsingen som skriver på din blåggh...blåg...blähg...nää, nu glömde jag hur de stavades!
Ville bara säga att det var ena vackra vantar jag ska få i hjulklapp av dej. Oj, vad jag inte alls kan bärja mej tills det blir julafton! Du trodde kanske inte att så gamla personer som jag är ute på det dära internätet och sörrfarr men det är vi visst det!
Så om du vill hålla de vackert utsirade fingervantarna med äkta snickarglädje, hemliga för mej, så sticka ett nytt par och lägg för bövelen inte ut dem på bild på det där internettet!
Kram från mamsingen
Skicka en kommentar