Min chef sa att det var tre år sedan han miste sin far och jag sa att det snart är fem år sen jag miste min älskade pappa.
Sen berättade han hur glad han blivit för blommorna vi hade skickat honom som en varm hälsning mitt i sorgen.
-Det betydde så mycket att veta att ni tänkte på mig, sa han och blev alldeles tårögd.
Och jag tänkte förstås på alla blommor jag fick när min pappa var död och direkt började tårarna att rinna.
Så stod vi där i rummet och log lite generat mot varandra samtidigt som vi grät.
Plötligt pekade han mot parkeringen nedanför mitt fönster.
-Titta där är det ju en massa hjärtan, sa han.
Jag kollade och minsann hade inte bilarna gjort tre hjärtan där med sina hjulspår.
Så gick chefen och jag tänkte att spåren där nere på parkeringen nog var en liten fingervisning om det allra viktigaste i livet...
2 kommentarer:
Undrar om 21 januari är 'Gråt med din chef-dagen'? Själv stod jag med min chef på jobbet i dag och vi hade båda tårarna brännande i ögonen. Han i sorg, jag i sympati och nära hågkomst av min egen sorg. Tänk om vi vågade mötas mera så på våra arbetsplatser, bara människor utan fasader.
Vilken gripande stund. I sorgen märker man vilka som är ens närmaste vänner.
Är det 5 år sen din far gick bort?
Oj vad tiden går.--
Carina nämnde i ett mail de där hjärtanen på parkeringen. Nu har man fått se bildbevis också.
KRAM från vännen Socrate
Skicka en kommentar