Tänker på hur mycket jag egentligen vet om olika former av sorgearbete. Om att det är indelat i olka faser och att det ofta inte är någa klara avgränsningar mellan dem. Och också att man kan gå emellan faserna ibland.
Efter allt som varit under de senaste åren (det är bara en liten del jag berättat om här) så har jag ändå trott att jag varit förbi alla de där sorgfaserna.
Det är först nu jag har börjat förstå att jag just landat i det här med nyorientering; att det är först nu jag har börjat ta trevande steg för att leva.
Jag är väldigt glad att jag har fått den insikten nu, men också väldigt förvånad att jag inte haft mer förståelse för hur jag fungerar.
Kan heller inte fatta riktigt att jag inte märkt hur mycket sorg och ledsenhet jag haft inom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar