Det känns ibland som om jag har avgrundsstora hål i min själ som bara vill fyllas av lättja och en "baravarakänsla". Jag vill bara sticka, dricka te, prata lite med någon, läsa böcker och se på TV.
Jag vill inte ta itu med saker; typ skura köksgolvet, städa sopskåpet eller göra rent under badkaret. Men jag tror hela tiden att jag är en sån människa som tar itu med saker. Det är väl för att jag varit sådan tidigare kanske och min skalle lutar sig mot detta och kan inte ta in de nya förhållandena.
Tänk förr sydde och stickade jag alltid en massa kläder till mig och barnen, bakade allt, hade alltid välstädat, alltid hemlagad mat. Läste sagor, sjöng och byggde med lego och skjutsade ungarna. Och jobbade ofta heltid...
Än "duktigare" blev jag vid skilsmässan. Då var jag mitt uppe i min journalistutbildning, hade bra omdömen när jag gick ut och kämpade mig till ett reporterjobb. Fostrade tre ungar och fixade med mitt hus. Var med om flera, nära, dramatiska dödsfall. Bytte jobb till det jag har nu och började göra karriär.
När jag tänker på allt detta så kanske det inte är konstigt att jag bara vill vara just nu; jag måste nog tillåta mig det utan att ha dåligt samvete.
Helt enkelt skaffa mig nya referensramar.
2 kommentarer:
Det var då det. Nu är nu. Det är nya tider nu! Och du bestämmer.
Lilla Lobelia har helt rätt! Du bestämmer och du kan skippa de där gnagande "måstena" - vad gör det om det tar en dag till innan det blir rent under badkaret...?
Du och ditt välmående är viktigast!
vännen Socrate
Skicka en kommentar