lördag 28 februari 2009

I morgon är en annan dag

Vi

För en sekund var allting helt
Inte alltid lätt
Men självklart
Inte alltid fyllt med skratt
Men djupglädjen var vårt sällskap
Ibland grät vi
Helheten var vår


I morgon är det tio år sedan min älskade O dog.
Tio år sedan en röst berättade att han låg svårt hjärnskadad på intensiven.
Att det bara var timmar kvar innan respiratorn skulle stängas av...

Tänk att tiden ändå går, fast det värsta händer.
Att jag överlevde, fast det gjorde så ont i kroppen att jag inte kunde röra mig, inte kunde gråta, vara bara förstelnad.

Det sista han sa till mig var:
-Glöm aldrig att jag älskar dig över allt på denna jorden.
Jag minns inte vad jag svarade, men jag vet att han kände min kärlek. Det är en tröst att veta det, att veta att det inte fanns något outtalat mellan oss.

Har bara gråtit idag, skörheten slog till och jag bara föll ihop i en liten blöt hög. Jag struntar i att vara duktig, idag fick det bli en ledsen och sorgsen dag.

2 kommentarer:

Stickfantomen sa...

Ja, imorgon är en annan dag och den som strax är slut var också en stund en annan dag, fast nu känner vi den och dess innebörd.
Vi får lov att tillåta oss att sörja, det är en process som gör att vi är människor. Gråten är en del av läkningen och den får finnas till lika mycket som skrattet som, liksom gråten, ibland bara måste fram. Vi ser olika på dem men de är källor till styrka båda två. Jag känner verkligen med dig. Försök ta det lugnt, var rädd om dig. Sänder en stor kram.

Anonym sa...

Tack snälla för fina och kloka kommentarer, både här och nedanför. Det är bättre idag. Så är det ju ofta, sorgen måste ut innan det kan gå uppåt igen.
Hoppas du får en skön söndag.
Kram vonna