Så har gästerna gått och det var roligt och trevligt.
Men jag blev så vemodig efteråt.
Bland annat var min mamma och hennes syster med och dom börjar bli gamla och med sjukdomar av olika slag. Och jag tänker på om det var sista gången dopm kanska var på kalas tillsammans och jag tänker på hur det ska bli när min mamma är borta.
Vi pratas vid varje dag och jag tycker så mycket om henne.
Och särskilt just nu när jag är ganska ensam efter jobbet så vet jag att den dagen hon är borta så kommer jag att bli ännu mycket mera ensam.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det.
Detta väcker vemodet i mig.
2 kommentarer:
Ja det är existentiella tankar som är kopplade till det vemod du beskriver. Det finns dagar och så finns det dager och hupp så kommer andra dagar och nya dagrar.
Var rädd om din mor, var snäll mot dig själv. Kram!
En till i samma sits, med en pappa o styvmamma som börjar bli gamla och krassliga. Det är jobbigt att se att jag nu är den starka, men skönt att kunna ge tillbaka lite av allt det gjort för mig i alla år. Men jag tänker också mycket i dina banor - när de är borta, då är jag ingens barn längre.
Skicka en kommentar