torsdag 28 maj 2009

Tankar

Idag har jag tänkt mycket på en familj i min bekantskapskrets. De förlorade en av sina söner i en MC-olycka för ett par dagar sedan.
Det är så svårt att förstå att en människa bara är borta; från en sekund till en annan. Och jag tänker på hur brutalt hela deras liv har slagits sönder.
och hur mödosamt det är försöka bygga upp ett nytt, annat liv.
Och hur tungt det är med insikten om före och efter...

2 kommentarer:

Lilla Lobelia sa...

Usch. En liten notis i tidningen som förändrar livet. Familj, vänner, bekanta som måste leva vidare, som resten av sitt liv måste leva med ett enda ord. Varför.

Socrate sa...

...och så vet jag en dam som är 70+ som oroar sig för sin son som är runt 50 och som åker MC och har gjort så i 35 år...han är oerhört rutinerad men vad hjälper det om det är "den dagen" ...

Håller med dej och lider med familjen. Försökte förklara för 6-åriga dottern idag att "det är onaturligt att behöva begrava sina barn" och "livets gång ska vara att de gamla går först" .

Inga lätta saker att försöka förstå när man är i början av livet. Ha en fortsatt fin pingsthelg - ses på måndag!

vännen Soc