Och solen lyser fast det regnar och jag har just talat med en kvinna vars son dog i en MC-olycka för ett par månader sen. Hon ringde och tackade för brev jag skickat henne och vi hade ett långt samtal om sorg; om att sörja.
Vi pratade om att det går upp och ner hela tiden. Att det i den största gråten helt plötsligt finns plats för skrattet.
Och jag tänker att det är ju egentligen så det är i hela livet. Fast det blir som allra mest ställt på sin spets när man är i den stora sorgens famn.
Och när man ser solens strålar bryta fram mitt i regnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar