Sen en runda i skogen med bara mina tankar som sällskap för att se om kantarellerna kommit upp.
Och tänk att det hade dom, så det blev en härlig kväll med knubbig, stekt svamp och gott rostat bröd till.
Annars är jag fortfarande så trött, så trött. Äter rosenrot och är ute mycket för att samla kraft. Funderar som vanligt mycket också; på mitt liv och hur det ska bli med allt. Ibland känner jag mig orolig men jag försöker ha förtröstan och vara här och nu.
Såg lite på minnesstunden för Jackson. Det var så sentimentalt och stundtals också rörande; grät förstås. Människors sorg och påminnelsen om döden får mig alltid att gråta.
Så här dags för 22 år sen grät jag också, av glädje. Då hade min son fötts tidigare på dagen och jag kunde inte förstå att allt hade gått bra och att den ljuvligaste av små pojkar låg i min famn.
3 kommentarer:
Jag har just läst "Kyskhetsbältet" av Åsa Nilsonne. SOm deckare betraktat var den väl rätt medioker, men jag har sällan läst en bättre beskrivning av trötthet.
I morgon skall det regna. Om du kommer hit så kan du få sitta i en vilstol på min altan, invirad i en filt. Jag kommer ut med en kopp te då och då och du sitter bara där och läser och lyssnar på regnet och tar det lugnt.
Jag gillar Åsa Nilssonne. Men mest är hon skriver om mindfulness och sånt själsligt. Läser aldrig deckare för jag är så mörkrädd.
Vilker underbart erbjudande att stitta på din altan Karin och bara få vara. Vi människor har iblad så svårt att bara vara.
Ser godis ut de där kantarellerna. Men ganska taskigt att visa upp dem pá bild för oss som inte hade en chans att smaka..:o(
Hoppas inte det regnar alltför mycket pá dig. Á andra sidan behöver dina smá gula vänner vatten. Kram/Julle
Skicka en kommentar