fredag 17 juli 2009

Om tröst och mod

Idag har jag tänkt mycket på det här med tröst.
Att tröstäta.
Tröstsupa.
Tröstshoppa.
Att låta sig tröstas av yttre ting...

Istället för att låta trösten fylla på det inre.
Jag vet fasiken inget som är så svårt som att leva sitt liv och ta hand om sig själv på ett bra sätt utan en massa skentröst när det är de tunga dagarna.
Jag önskar så att jag kunde gå rak och klarsynt genom livet och ta det tunga när det kommer.
Inte äta, dricka eller shoppa bort det utan bara ta hand om det och våga möta det. Våga trösta mitt inre utan hjälp av det yttre.

Blev visst lite tungt detta.
Ska nog klippa gräset nu.

2 kommentarer:

Jag sa...

Ja, det är svårt det här att bara gå rakt emot det jobbiga, se det i ögonen, möta det. Det allra jobbigaste är att det är enda sättet att kunna gå vidare. Och vi vet det. Det är därför maten, alkoholen, shoppingen kommer så lägligt.
Förresten, nu ska det gå att kommentera, säg till om det krånglar igen så jag kan kolla inställningarna!

Stickfantomen sa...

Ja modigt av dig att våga ta befälet över sorgen. För ibland är det så, menar jag, att bara det att ta för sig och göra något vettigt som ger synligt resultat leder till vettig lisa för själen.
Var rädd om dig. Kram.