måndag 24 augusti 2009

Att beröras

Har läst en blogg i flera år, skriven av fantastisk kvinna som är sjuk på många ställen i kroppen. Trots detta och trots att hon befinner sig i livets slutskede har hon skrivit roligt och mycket härligt om sitt liv. Hela tide har hon haft stöd av sin rätt unge son. Jag har varit så glad för de där sonen för han har varit ett sånt stort stöd för sin mamma.
Nu skrev hon idag att sonen dött i leukemi efter en ganska kort tids sjukdom.
Ibland är det som att vissa människor får ta allt hemskt i livet, eländet tar aldrig slut.
Och även om jag "bara" mött henne på nätet så blir jag så berörd av hennes levnadsöde.

2 kommentarer:

Jag, Lobelia sa...

Blir berörd bara av att läsa det du skriver. Varför är det så? Är det så att vi får bördor anpassade efter vad vi orkar bära? F-n trot. Det är svårt att acceptera det ofattbara.

Socrate sa...

Och när jag hör om sånt - läser i detta fallet - blir jag sur på "han där uppe". Om han nu är så mäktig och ibland kan bota och hela, varför måste en del av hans skapelse - den som ofta kallas kronan - lida och dö bort, under såna omständigheter???????????
Och anhöriga och vänner som ska behöva lida och sörja?????
Såna grejer gör att jag mer och mer kommer till slutsatsen att Gud bara är ett påfund av den lilla bräckliga människan, som behövt något större att "hålla i handen".
Jag klarar mej lika bra utan sånt om "han" inte visar mer empati med det han skapat...det gör ju bara att fler och fler vacklar i sin tro på ett högre väsen...

Tycker den lite desillussionerade men ändå glade vännen Socrate!