Bluesig tisdag

Jag är så in i bänken trött.
Måste kämpa nu så jag orkar ända fram till jul.
Jag tycker det känns i kroppen att november varit lång och mörk; och visst jag tänder ljus och förbannar inte mörkret.
Ändå suger det fett just nu.

Och jag lyssnar på blues, gamla bluesrävar, och tänker på det stora i att få leva och vara frisk (är bättre idag) och så tänker jag på om jag verkligen lever fullt ut.
Om jag verkligen gör det jag allra helst vill göra.

Så dricker jag varmt ingefärste och kryddorna leker i gommen och väcker mig.
Jomenvisst, visst lever jag så fullt jag kan göra just nu.