söndag 17 januari 2010

Med önskan om änglavakt



Jag tror inte man kan säga att jag har en särskilt "tantig" smak när det gäller inredning. Ändå har jag fastnat för de här änglarna som tillverkas av Goebel och nästan är för insmickrat söta. Jag köpte någon enstaka när barnen var små och med åren har det blivit några stycken. Numera är det så att en av de finaste människor jag vet, kommer med en sån här ängel till mig varje år före jul.
Och varje jul så ställer jag upp alla änglarna på frisen av min öppna spis.
När det är dags att packa ner dem igen så tänder jag ljusen i änglarna och har en liten stund för mig själv när jag tänker gott inför det nya året och önskar det allra bästa för dem som jag älskar.
Med åren har det blivit en fin tradition och något jag inte vill vara utan.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken fin tradition du har. Det är jättefina änglar du har. Jag tror inte jag skulle klara av att packa undan allihopa. Några skulle jag med all säkerhet lämna framme hela året.

Anonym sa...

Instämmer med föregående skribent!!
//Mia i Karlstad

Karin sa...

För en del år sen fick jag två julpaket av dottern. Det var ett ljus i den ena och en porslinsängel i den andra.

"Det här är ett gråtljus" sa hon när jag öppnade.
"När du är ledsen, då tänder du ljuset och tittar på ängeln tills gråten är slut. Och sen ställer du undan dem tills nästa gång du behöver dem."

Jag och en syrra till mig hade svårt att hitta rätt med våra liv. När jag bröt upp från barnens pappa träffade syrran en man som var ungefär likadan som han som jag nyss hade lämnat. Så småningom fick vi rätsida på våra liv, både jag och syrran.

Så fyllde pappa åttio. Jag gav honom ett ljus och en annan porslinsängel och så berättade jag om presenten från Anna-Sarah.

"För nu tycker vi att ni har gråtit klart."