Det har varit en vemodig helg. Gamla sorger har dykt upp i sinnet och jag har varit ledsen. Jag har ältat och gråtit; det gör så ont att minnas och tänka hur allt kunde ha varit om inte om hade varit.
Vet att det inte finns några ord av tröst. Det måste bara få kännas och man måste bara igenom, inte runt, eller förbi, eller titta bort - hur mycket man än skulle vilja försöka hitta den lite lättare vägen. Men en stor kram kan jag skicka, så det gör jag nu.
1 kommentar:
Vet att det inte finns några ord av tröst. Det måste bara få kännas och man måste bara igenom, inte runt, eller förbi, eller titta bort - hur mycket man än skulle vilja försöka hitta den lite lättare vägen.
Men en stor kram kan jag skicka, så det gör jag nu.
Skicka en kommentar