Nu har det varit en lång, lång period med väldigt mycket arbete. Förutom att jag är helt slut så känner jag också att min värld krymper. Jag går mellan huset och jobbet. Äter lunch med bästa jobbarkompisarna och sen tillbaka till jobbet igen. Möten och åter möten. Ord och ord; hela tiden.
Längtar efter försjunkenhet, stillhet och att få känna hur mitt liv känns.
Och så längtar jag efter en utsikt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar