onsdag 18 januari 2012

Ångestens fula tryne

Ja, vad ska jag säga. Livet går ju men det består mest av oro, ångest och ledsenhet. Önskar så att jag kunde göra livet lätt igen för min dotter, hennes man och lilla dotterdottern. Jag gör vad som står i min makt. Försöker underlätta det praktiska med mat och tvätt. Lyssnar om de vill prata. Försöker stötta så mycket jag kan. Men har aldrig känt mig så liten och hjälplös i hela mitt liv som jag gör nu.

2 kommentarer:

åsa sa...

Älskar dig!!!!

Jag, Lobelia sa...

Det är det jobbiga med att älska, att det gör så ont. Men det är värt det. Tänker på er. Säg om jag kan göra något, absolut vad som helst, mer än att bara tänka. Kram