tisdag 9 september 2008

Möten


Ibland tänker jag på hur vissa människor kommer in i ens liv precis när man behöver dom. Precis som om det är meningen och att de har en speciell uppgift. Som att hjälpa och stödja, bekräfta eller bara känna sig glad tillsammans med. Vissa stannar kvar hos en hela livet och blir själsfrände. Andra försvinner när uppgiften är färdig.
Jag har många exempel för min egen del. Människor som varit en stor och intensiv del av mitt liv under en lång tid och sedan sakta glidit bort. De har lämnat kvar vackra minnen av stor vänskap och kärlek och det mäktiga i att vara människa och kunna mötas på riktigt. Utan vanföreställningar och en massa "borden". Sånt är stort tycker jag. Idag köpte jag den här lilla boken. Ska samla mina älsklingsdikter i den. Får se om det blir mina egna eller andras...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, nu är jag ju gammal och svagsynt och har oerhört dåliga gamla glasögon men - dikter i den boken???
Står det inte "mina favoriträtter" på den???
Snacka om urkundsförfalskning!!!

Sen undrar jag lite om de där "borden", du skriver om. Menar du matsalsbord eller soffbord eller ett sånt där man har i hörnan som bildas mellan två soffor när de står tillsammans i en 90-gradersvinkel???
Eller är jag bara korkad eller???

vännen Socrate
(som "bara ska paja fina & stämningsfulla stunder")

Anonym sa...

En dikt är en rätt i livets meny.
Nu fick jag tii det va?

Anonym sa...

VÄRRKLIGEN !
Nu fick man så man teg !!!

vännen Socrate