Du skrev i ett tidigare inlägg om att beröras... kvinnan som var sjuk, och som nu mist sin son som hjälpt henne så mycket. Mycket fint skrivet inlägg... och tänkvärt! Hennes öde berörde mig djupt... Men visst är det de gångerna man skulle vilja skjuta en gummisnodd på Gud och springa? Eller ta fram hammaren och slå på livet litegrann.. Jag förstår verkligen inte meningen med somligt ibland...!!
Varm kram.. och tack snälla för den fina kommentaren borta hos mig! Omtanke som bär...
Instämmer med Elisabeth. Hur kan en människa som tvingas genomgå sånt som kvinnan du berättade om, överhuvud taget känna att det finns nån mening alls med tillvaron? Det där med att skjuta en gummisnodd på Gud och springa var en liknelse jag köper med hull och hår. Känner så mer och mer, då jag inte kan förstå kombinationen "en allsmäktig Gud och allt lidande på vår jord". Totalpajar allt jag tidigare trott på...men det är förmodligen bara min lilla hjärnas oförstånd. Ses i monn, Vonnis!
2 kommentarer:
Du skrev i ett tidigare inlägg om att beröras... kvinnan som var sjuk, och som nu mist sin son som hjälpt henne så mycket. Mycket fint skrivet inlägg... och tänkvärt! Hennes öde berörde mig djupt...
Men visst är det de gångerna man skulle vilja skjuta en gummisnodd på Gud och springa?
Eller ta fram hammaren och slå på livet litegrann..
Jag förstår verkligen inte meningen med somligt ibland...!!
Varm kram.. och tack snälla för den fina kommentaren borta hos mig! Omtanke som bär...
Instämmer med Elisabeth. Hur kan en människa som tvingas genomgå sånt som kvinnan du berättade om, överhuvud taget känna att det finns nån mening alls med tillvaron? Det där med att skjuta en gummisnodd på Gud och springa var en liknelse jag köper med hull och hår. Känner så mer och mer, då jag inte kan förstå kombinationen "en allsmäktig Gud och allt lidande på vår jord". Totalpajar allt jag tidigare trott på...men det är förmodligen bara min lilla hjärnas oförstånd.
Ses i monn, Vonnis!
Skicka en kommentar