
På eftermiddagen var jag ute och rände på stan ett tag och såg rönnbären mot den blåa himlen. Mindes plötsligt vad jag skrev till min vän Lena när hon just tagit farväl för att hon skulle dö.
Jo, att jag alltid skulle tänka på henne när jag såg de klara rönnbären på höstens himmel.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar