Vänta på mig

Och jag nystar garn, indigoblått ullgarn som jag växtfärgade förra sommaren, och samtidigt gråter jag. Fick denna länk tidigare ikväll http://essencevitae.com/lilla-amanda-i-emmaboda/ och plötsligt kommer det för mig skört livet är och hur tufft det senaste halvåret verkligen har varit och samtidigt hur underbara Amanda är och hennes föräldrar också förstås. Så tårarna rinner och det får dom göra, skiten måste ut. Samtidigt är de enda orden jag har i skallen: Wait for me.