I morgon är en annan dag

Vi

För en sekund var allting helt
Inte alltid lätt
Men självklart
Inte alltid fyllt med skratt
Men djupglädjen var vårt sällskap
Ibland grät vi
Helheten var vår

I morgon är det tio år sedan min älskade O dog.
Tio år sedan en röst berättade att han låg svårt hjärnskadad på intensiven.
Att det bara var timmar kvar innan respiratorn skulle stängas av...

Tänk att tiden ändå går, fast det värsta händer.
Att jag överlevde, fast det gjorde så ont i kroppen att jag inte kunde röra mig, inte kunde gråta, vara bara förstelnad.

Det sista han sa till mig var:
-Glöm aldrig att jag älskar dig över allt på denna jorden.
Jag minns inte vad jag svarade, men jag vet att han kände min kärlek. Det är en tröst att veta det, att veta att det inte fanns något outtalat mellan oss.

Har bara gråtit idag, skörheten slog till och jag bara föll ihop i en liten blöt hög. Jag struntar i att vara duktig, idag fick det bli en ledsen och sorgsen dag.

Det är gott så

Så är det då fredag igen.
Har haft en väldigt arbetsam vecka. Är dock nöjd med den, för jag har gjort det jag skulle och kommit en bit på väg med vissa andra saker.
Känner mig också glad och stark och tycker att jag har det bra.
Nöjd med mig själv och mitt liv.

Och nu ska jag slänga mig i soffan med godis och vin och bara softa...

Att känna tro

Under några dagar nu så har jag tänkt mycket på det här med att tro.
Att våga tro på förändring, att våga tro på framtiden, att tro på sig själv.
Det är en sådan kraft i att känna tro.

Men även en väldig kraft när man inte tror.
Det är när min tro sviktar som jag faller djupast.
Det är då jag ser allt i svart och ingen ljusning finns i sikte.
Det är säkert rätt normalt att tappa tron emellanåt, men just nu känns det så oerhört viktigt för mig att jag inte för en endaste sekund får tappa min tro på att mitt liv ska bli som jag drömmer om.

Bilder på mig

Märks det att jag går på kurs i photoshop?

Hemlighet än så länge

De är så mycket på jobbet men idag kom i alla fall ett väldigt roligt besked.
Berättar mera tids nog.

Just nu

Tycker att jag har det bra.
Mår också bra och känner att jag är på rätt väg mot det liv jag vill leva.
Ett liv där jag försöker ta tillvara allt gott som händer och inte oroa mig för att det som är mindra bra ska hända.
Som vanligt kommer jag in på mindfultänket (startar förresten en kurs i mindfulness i nästa vecka).

Och just nu läste jag en utmaning hos amonym .
Den kommer här:
7 sanningar om mig:

1. Älskar dockskåp och har själv ett som jag har gjort och som är jättefint.

2. Skriver på en bok.

3. Är bra på att baka.

4. Tycker om att köra och åka bil.

5. Rädd för hundar.

6. Höll på att dö när jag fick ett av mina barn.

7. Avskyr trädgårdsarbete men är duktig på att skriva om trädgård.

Välkomna att anta denna lilla utmaning. Det säger jag särskilt till mina länkvänner här samt till Stickfantomen och Britt-Marie, mina nyfunna stickvänner.

Två hekto underbart garn, härligt te och så en fin kasse med tillhörande påse.
Jag har haft kassen till jobbet två dagar i rad nu.
Det var så fint och jag är så tacksam mot min garn- och tebytesvän Britt-Marie.
Det var verkligen toppen!

Annars har jag varit på stickcafé ikväll.
Min bästis M var med och fast det var 20 år sen hon stickade så började hon direkt med en halsduk i mosstickning. Det tycker jag var himla bra gjort.
Själv stickar jag intarsiastickning; ett motiv jag ritat själv och som sitter på ryggen på en kofta. Ska visa bilder när jag nått lite längre.

Garn och te och sann glädje

Kommer hem efter att ha jobbat i nästan 11 timmar.
Ser att brevlådelocket står upp lite och fattar att det ligget något stort däri.
Hittar ett bulligt brev och när jag öppnar det så ramlar världens vackraste garnhärva ut tillsammans med en fin kasse med tillhörande påse.
Och så te förstås, grönt te med limesmak.
Det var alltså mitt garn- och tebyte som hade kommit.
Blev så glad, så glad.
Precis vad jag behövde en dag som denna.
Så tusen tack till baktsjaur.zoomin.se/blogg.html (länkningen funkar inte)
som gjort så fint för mig.
Bild kommer i morgon när det är ljust och jag har kameran hemma

Som vanligt...

Som vanligt var min måndag bra.
Som vanligt massor att göra.
Som vanligt en rolig lunch med arbetskompisarna.
Som vanligt ett långt möte på eftermiddagen.
Som vanligt ett underbart telefonsamtal på morgonen.

Stilla flyter livet

En stilla helg med promenader, böcker och stickning.
Läser just nu "Hemligheten" av Dan Josefsson.
Handlar om vilken relationsmodell man bär med sig från sin barndom.
Handlar också om den mycket förståeliga längtan efter närhet, värme och kärlek.
Följaktligen är det också då ganska naturligt om man känner sig ensam emellanåt. PÅ något sätt kan jag tycka det är skönt att få det bekräftat.

Och så var jag på ett bröllop igår.
Himla härligt var det och utgångsmarschen var "It takes two baby", vilket var en bra illustration till ovan nämnda bok.

Tre T

Trött, tom och tvivlande...

Aldrig sett maken

Jag har sytt kläder i hundra år känns det som.
Min brudklänning, aftonklänningar, kvajer, kjolar, barnens kläder.
Oftast med ett bra resultat.
I kväll verkade det dock som om jag mött det värsta i sömnadsväg.

Min syrra ska sy balklänning till dotterns studentbal.
Jag var med och köpte tyg och mönster.
En himla flott modell med draperingar.
Mönstret verkade lite halvsvårt men jag sa att det ordnar vi tillsammans...

Jotack, så lagom heller. Har tillbringat massor av timmar vid syrrans köksbord och försökt fatta hur klänningen ska skäras till och hur mönsterdelarna ska sättas ihop.
Om det inte sker ett under i min skalle så fixar vi inte att få ihop klänningen.
Så är det bara.

Äntligen måndag

Härligt med måndag igen.
Tycker om att komma till jobbet, gå och fika, äta lunch tillsammans...
Allt det där trevligt självklara som finns när man trivs på jobbet.
Dessutom kom en arbetskompis som är sjukskriven och hälsade på. Det var bra att med egna ögon få se honom, har allt varit lite orolig för honom.

Tunga tankar

Trötta dagar.
Kämpar för att hålla mig flytande.
Ältar och tänker.
Tänker och ältar.
Det sägs att nästan allt man tänker är sånt man tänkt förut.
Ja, håller med, så är det.

Men jag vet inte hur jag ska kunna börja tänka nytt; ta nya tag...?

Fredagarnas fria fall

Lördag till torsdag känner jag mig oftast glad och pigg och full av hopp och förtröstan.
Så kommer fredag och då faller jag ofta rakt ner i mörkret.
Känner mig ensam och ledsen och helt utanför det mesta.
Egentligen vet jag att det inte finns anledning att känna så men kunskap är en sak och känslor en annan.
Ikväll tänkte jag att jag skulle leva färdigt de där hemska känslorna, så jag grät lite och ömkade mig lite. Sen bestämde jag att jag skulle bada och ta hand om mig själv. Och nu känns det bättre igen.
Jag får inte glömma bort att ta hand om mig själv bättre när jag mår sådär dåligt. Helt klart är det en nyckel till ett godare liv.

Stor dag för en mamma

Idag tog min son körkort.
Först körde jag honom till grannstaden där han skrev provet och sen efter luch, var det dags för själva uppkörningen.
Allt gick jättebra och jag är så himla stolt över honom.

Kort sammanfattning av dagen

Jobbat, promenerat, stickat, snackat, skrivit, sammanträtt, ätit...
En alldeles vanlig lycklig dag.
Det bästa som finns.

Vardagslycka - 3

Ikväll började jag på en kurs i Photoshop.
Åhh, vad det var roligt.
Lärde mig massor direkt och är så glad att jag samlade kraft och bestämde mig för att gå. Nu är det fyra gånger kvar och jag ser fram mot dem med stor längtan.

Annars är jag ganska pigg.
Promenerar mycket, äter mycket grönsaker och så rosenrot förstås.
Känns så härligt att ha kraft.

Motsatsdag

Har varit en dag fylld av kraft, men också av konflikter och sårbarhet.
Nu är jag trött och ska lägga mig i sängen med en hel hög av mönsterböcker för att se om jag hittar något härligt att sticka.
Gärna spetsstickning.
Och gärna något till mig själv.

Flitens lampa lyser ibland

Mellan vardagens jobb och helgens ledíghet så blir det lite gjort på stickorna.
Första bilden är sockor till Thomas. Ja, han har betydligt större fötter än vad jag har...

Sen kommer bilden på Lennarts sockor.

Och till sist fingervantar till Julia.