Say no more

Äter jordgubbar.
Mår bra och njuter av min ledighet.
Och i morgon far jag till grannstaden på stickstämma.

Livets träd kanske...?

Det här trädet står utanför mitt fönster på jobbet. Ibland när jag är trött eller ledsen brukar jag betrakta det extra tankfullt och tänka på de här raderna från Susanna Tamaros bok "Gå dit hjärtat leder dig" (även kallad för 90-talets största kvinnobok):
"Varje gång du känner dig vilsen och förvirrad, tänk på träden hur de lever sina liv. Tänk på att ett träd med stor krona och korta rötter blir omkullvräkt av första bästa vindpust. Inuti ett träd med för långa rötter och för liten krona rinner saven med möda.
Rötter och krona måste växa sig jämnstora. Du måste befinna dig både inuti och ovanför tingen samtidigt. Bara så kan du ge dig själv skugga och värn, bara så kan du under den rätta årstiden täcka dig med blommor och frukt".

Läget

Jodå jag lever.
Städar, slänger och skänker dagarna i ända.
Det är så skönt att göra plats åt annat, strukturera och göra fint.
På torsdag åker jag till stickstämman i Växjö.
Ska bli så fantastiskt roligt.
Kanske fler som ska dit?

Har tagit en massa bilder på färdigstickat men är för lat för att lägga in dom.
Jag gör det snart.
Nu ska jag snart kolla på Poirot.
Jag älskar den mannen.

Vackert

Och ingen hör de sånger
hör din viskning
lugn och ljus
och glömskan minnet
denna dag - försjunkenheten

G. Björling

Så fånigt

Idag jobbade jag utomhus. Skulle ta ett steg framåt och det jag trodde var gräsmatta var en grop kamouflerad med grässtrån.
Pang så låg jag där och pang så har jag nu en stukad fot och ett knä som är jättesvullet.
Inget kul alls men det var väl tur att jag inte bröt mig.

Eftertanke

Och solen lyser fast det regnar och jag har just talat med en kvinna vars son dog i en MC-olycka för ett par månader sen. Hon ringde och tackade för brev jag skickat henne och vi hade ett långt samtal om sorg; om att sörja.
Vi pratade om att det går upp och ner hela tiden. Att det i den största gråten helt plötsligt finns plats för skrattet.
Och jag tänker att det är ju egentligen så det är i hela livet. Fast det blir som allra mest ställt på sin spets när man är i den stora sorgens famn.

Och när man ser solens strålar bryta fram mitt i regnet.

Slappt

Idag har det varit en lättjans dag, i övermått en lättjans dag.
Har stickat och läst i omgångar precis hela dagen.
och det har varit ljuvligt skönt och befriande.
I morgon ska jag jobba igen, hela veckan.
Och sen har jag ledigt i tre veckor till.
Bra proportioner tycker jag.
Arbeta en vecka, ledig tre.

En kväll som denna

Önskenatt

Om någon stjärna lossnar
och segnar vit genom luften,
då fyller hon, sägs det, var bön, som når
den korta glimrande banan.

Jag väntar och väntar. Det är april,
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna -
de gå så lugna i natt sin väg,
och ingen enda snavar och faller!

Men om jag somnar, så gör det allsintet:
sliter en stjärna sig lös i natt,
så måste hon känna min bön, var hon sjunker,
fastän jag sover -
ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan!

Karin Boye

Om tröst och mod

Idag har jag tänkt mycket på det här med tröst.
Att tröstäta.
Tröstsupa.
Tröstshoppa.
Att låta sig tröstas av yttre ting...

Istället för att låta trösten fylla på det inre.
Jag vet fasiken inget som är så svårt som att leva sitt liv och ta hand om sig själv på ett bra sätt utan en massa skentröst när det är de tunga dagarna.
Jag önskar så att jag kunde gå rak och klarsynt genom livet och ta det tunga när det kommer.
Inte äta, dricka eller shoppa bort det utan bara ta hand om det och våga möta det. Våga trösta mitt inre utan hjälp av det yttre.

Blev visst lite tungt detta.
Ska nog klippa gräset nu.

Gott så

Hemma igen efter en kortis till östkustens hav.
Underbart att se horisonten och låta tankarna vandra.

På hemvägen stannade jag ett par timmar hos min Ulla. Hon bor på en hästgård, mitt bland vackra fält och skogar, i ett underbart rött hus.
Det var så härligt att sitta hos henne och njuta av samtal och blåbärspaj.
I oktober kommer hon till mig och vi ska sy kläder en helg tillsammans.
Det bästa som finns i livet är vänner tror jag.

Tänk ändå

I morgon åker jag en sväng till havet.
Och nu städar jag som en galning.
Så är det alltid när jag ska åka bort.
Det är precis som om jag skulle dö när jag är borta och så kommer mina anhöriga hit och tänker:
-Åh, hon var inte så slarvig ändå som man skulle kunna tro. Titta vilken ordning hon har i sitt hem och i sina skåp. Det ordningssinnet har hon dolt väl.

Roligt

Var på övervåningen och städade mina byrålådor då det ringde på dörren.
Jag springer ner och öppnar och där står Ulla, min vän sen 100 år tillbaka. Hon var på genomresa tillsammans med en kompis och såg mitt hus från bron här strax intill. Det var ett tag sen vi sågs, men med henne är det så att samtalet tar vid där det slutade senast.
Det var så härligt att möta henne och på onsdag ses vi igen när jag är på hemväg från min planerade tripp jag ska påbörja på måndag.

Många tankar blir det

Läser en hel del om förändringar just nu. Bland annat fick jag hem en bok idag, som heter Fenixprocessen och som även den handlar om förändring.
Även om jag har förändrat mig själv och mitt förhållningssätt till livet ganska mycket de senaste åren så inser jag att det måste till fler skiften i mitt liv, både tankekmässigt och vad gäller mina rutiner.
Det är spännande att läsa, fundera, få nya insikter och äta ett och annat körsbär under tiden.

Envis

Var på akupressur samt massage idag.
Det gjorde så fruktansvärt ont men på ett skönt sätt.
Terapeuten tryckte på olika punkter på kroppen, samtidigt som jag låg och vred mig som en ål på britsen.
Hon tyckte att det finns en del att jobba med, om man uttrycker det milt.

Och jag är så glad att jag gick dit och även ska fortsätta att gå dit regelbundet.
Det är väl fasiken om jag inte ska få bukt med all min stress.

Nu ska jag bada för det är också väldigt skönt för kroppen...och knoppen.

Ännu ett UFO

Nu är mina Beatasockar färdiga. Lärde mig mönstret på stickstämman i Värmland förra året men har inte kommit till skott förrän nu. Väldigt rolig stickning så tack till Marianne som har skapat det.

Annars väntar jag in min själ som det så vackert heter och under tiden jag väntar hittade jag de här stroferna i dagens DN. Det är Heidenstam som är författaren.

"Ej livets röster längre mig förvilla.
Jag är så ensam som en man kan bli,
men klar är rymden, hög och vinterstilla,
och jag har glömt mig själv och vandrar fri".

Fastnade just för den sista raden. Låter så skönt att glömma sig själv och vandra fri.

En dag i juli

Först en lång promenad ner till värdshuset här i stan för lunch med min bästis M.
Sen en runda i skogen med bara mina tankar som sällskap för att se om kantarellerna kommit upp.
Och tänk att det hade dom, så det blev en härlig kväll med knubbig, stekt svamp och gott rostat bröd till.


Annars är jag fortfarande så trött, så trött. Äter rosenrot och är ute mycket för att samla kraft. Funderar som vanligt mycket också; på mitt liv och hur det ska bli med allt. Ibland känner jag mig orolig men jag försöker ha förtröstan och vara här och nu.
Såg lite på minnesstunden för Jackson. Det var så sentimentalt och stundtals också rörande; grät förstås. Människors sorg och påminnelsen om döden får mig alltid att gråta.
Så här dags för 22 år sen grät jag också, av glädje. Då hade min son fötts tidigare på dagen och jag kunde inte förstå att allt hade gått bra och att den ljuvligaste av små pojkar låg i min famn.

UFO på gång

Är fortfarande så trött att jag inte orkar måla eller göra något annat stort och genomgripande. Så vad passar bättre än att sticka klart alla UFO (unfinished objects)som ligger i högar.
Först ut är en halsduk som legat i ett år utan att jag fäst trådarna. Jag ville inte ha halsduken själv och ingen annan heller som det verkade och då blev den liggande. Men så kom systerdottern och tyckte att den var världens finaste och då gick det snabbt att fixa trådarna.

Sommarstilla

Jag är snart tillbaka och skriver på "riktigt".
Tar det bara lugnt och landar.

Äntligen

Nu ska jag strax gå till jobbet och sen ikväll är det äntligen dags för semester.
Fyra dagara senare än vad som var tänkt.
Det har varit för mycket nu - av allting.
Och det känns som om jag äntligen är i slutet av en neverendingstory.