Uthållighet

Idag är jag en stolt kvinna. Har nästan målat klart hela det "nya" matrummet. Nu är det bara en vägg kvar som ska strykas en sista gång i morgon. Blir väldigt fint.
Fast jag måste erkänna att det är skittråkigt.
Jag försökte låtsas att jag var med i Äntligen hemma och att jag målade så där friskt och glatt men det gick inte så bra.
Det var bara envishet och tålamod som gällde.
Och hårt arbete.
Tur att jag är småländska...

Vitt ute och blått inne

Snöstorm här idag.
Så jag har med nöje hållit mig inomhus och målat och fixat lite i köket.
På söndag kommer alla tre barnen hem och det ska bli så roligt att vi är samlade igen.
Annars är det fortfarande små steg som gäller...ett i taget.

Livets märkligheter

I september för tio år sen fick jag ett brev från en av mina absolut bästa vänner genom tiderna. Hon skrev att hon nu var döende och hon ville ta farväl och tacka för allt. Jag fick en chock, grät i flera dagar men satte mig sen ner och skrev ett brev tillbaka. Så småningom skrev jag också en krönika som publicerades för prick tio år sedan idag. I krönikan berättade jag bland annat att jag var så tacksam för att jag trots allt hade fått chansen att säga adjö till min vän.
Samma dag fick jag ett mejl från mannen jag då hade en relation med. Han skrev så här:
"Radion berättar: discobrand på hisingen...60 ungdomar döda. Känner doften av vild panik, bränt kött...allt det som inte får finnas. Sedan spelas Stand Bye Me...gråter hejdlöst, allt blir för mycket. Gnuggar mig på lillfingertoppen - förvirrad - vill hålla gråten borta. Tappar alla perspektiv på tillvaron. P4 sätter på sliskig musik -om hjärtan som inte är öppna - vill inte att P4 ska spela om mig.
Sov som vanligt dåligt inatt, vaknar nästan varje timme. 03:30 var jag pigg men låg kvar. Fick en tanke: Vad fan väntar jag på? Döden? Varför väntar jag ut döden; varför slå ihjäl tid när mitt hjärta skriker; Gör något av ditt liv!"

Ja, så skrev han min kärlek; då för länge sen.
Fem månader senare så var både han och min väninna döda.

Ljuset har slocknat

Ja vad ska jag skriva så här på söndagskvällen.
Är trött, slut, färdig...

Har inga ord kvar.

Trött

Nu har jag varit igång i tretton timmar.
Först jobbet och sen skrivarpedagogutbildningen.
Det är så rolig och intressant, önskar bara att jag hade mera tid till den.

I alla fall så ska duscha och sova sen.
Ska ju vara på utbildningen hela helgen.

Förväntningar

Ja, textutbildningen gick bra idag, trots huvudvärk och allmän seghet.
Sen fikade jag med en av mina bästisar.
Var så mysigt att sitta med henne och ha lugnet att prata om det som finns i våra liv just nu. Jag blir stärkt efter såna samtal.

Annars tänker jag ganska mycket på en sak som föreläsaren sa i måndags. Nämligen att man får vad man förväntar sig i livet.
I så fall förväntar jag mig följande:

Lycklig kärleksrelation
Att det går bra för barnen
Lagom med pengar
Inga sjukdomar
Glädje och förnöjsamhet
Mycket skapande
Kraft att skriva klart min bok
Många vännner

Ja, den som lever får se...

Annars så stickar jag fingervantar just nu.
Av detta garn.

Grå skymning

Fortfarande ganska tidig morgon.
Är frusen och trött.
Ska ha textutbildning hela dagen. Har förberett mig väl så jag tror det går bra.
Men har så ont i magen; stress förmodligen.
Måste tänka en sak i taget nu...

Selektiv

Massor att göra överallt men jag försöker att inte låtsas om det.
Det går inte så bra alla gånger.

Idag är det 30 år sen jag gifte mig.

RMI

Varit på en härlig föreläsning ikväll tillsammans med mina medarbetare. Handlade om attityder och rätt mental inställning - RMI.
När det gäller mitt jobb så vet jag att jag har rätt mental inställning men när det handlar om mig själv så har jag en del att jobba med.
Läs mer om föreläsaren här.

Sockor och lavendel

Sockorna till sonens söta flickvän blev klara idag.
Är så nöjd. Jag tror att hon ska få dom i julklapp men är inte säker ännu.
Är också väldigt nöjd med att jag hunnit med en massa skrivande i helgen. Nu har jag "bara" tre uppgifter kvar som ska vara klara tills jag åker på min utbildning på fredag. Räknar med att fixa dessa på onsdag och torsdag.

Men nu ska jag bada söndagsbadet.
Lavendel och levande ljus.
Sämre kan det vara...

Inte illa

Oj vad det regnar.
Känns som never ending...

Sitter med ett glas rött, ganska nöjd med min dag.
Har en känsla av gott samvete i kroppen.

Livet just nu

Så blev det lördag.
Varit nyttig på förmiddagen och hjälpt mamma att städa.
Annars är det skrivande som gäller.
Ligger lite efter med min utbildning och nästa helg ska jag till skolan igen. Gäller alltså att massor blir klart denna helgen.
Det är en ny värld att tränga i i detta med att försöka ge vettig kritik på andras skrivna alster. Har väl i och för sig gjort det i tidningssammanhang förut men nu gäller det dikter och andra texter så det är väldigt annorlunda.

Mår lite bättre igen.
Det kommer och går det där onda inne i mig men så småningom blir det nog mycket bättre.
Det är jag alldeles säker på.
Tänker mycket på det där med kärlek, glädje och hopp och hur jag hittar det i mitt liv; mitt i allt kaos.
Kärleken finns där på många plan; alltifrån barnen, släkten och mina vänner. Och kanske också från någon speciell vän.
Glädje får jag när jag dansar, skriver, tar bilder, stickar och har nära, innerliga samtal.
Och hoppet, ja det lever jag ju med dagligen och stundligen.
Även om det falnar ibland så brinner det ändå mest av allt.

Känsla

Varit på stickcafé.
Massor av stickerskor var där.
Alltid roligt att se vad som finns på stickorna.

Annars har jag en molande värk i magen; som att något är väldigt fel och jag inte riktigt vet vad...

Ont

Så har jag ramlat ner igen.
Längst ner i det bottenlösa svarta.

Balans

Har haft en lugn kväll.
Stickat, snackat i telefon, druckit te, läst lite.
Njutit av ensamheten och mina tankar.
Varför är det så svårt att ha fler såna kvällar?

Empty room

Nu är matrummet i princip tomt.
Ska måla väggarna vita och sen ska det upp nya lister.
Tycker om att ha ett tomt rum; går in i det, står mitt i ljuset och njuter av rymden och alla möjligheter som finns där.
Önskar så att jag kunde överföra dom tankarna till mitt eget liv.
Att tomheten jag känner så starkt ibland ska vara fylld av möjligheter istället för ledsenhet och oro.

Lätt

I morse, när jag var på väg till jobbet, tog jag en annan väg.
For ut på landet, tog några bilder och kände friden.
Ibland behöver det inte vara svårare än så att känna ro.

Frusen måndag

I princip jobbat till klockan nio ikväll.
Så nu har jag legat i soffan och slappat.
Frusen och lite osäker på om jag håller på att bli sjuk.
Inget konstigt i så fall för varenda människa runt omkring mig är förkyld.
Men eftersom det är massor av allt just nu så är det väldans olägligt med infektioner.

Himla

Idag sålde jag matbordet jag haft på blocket ett tag.
Himla bra.

Så har jag varit på buggkursen och släppt loss.
Himla kul.

Och nu ska jag bädda rent i sängen.
Himla skönt.

Genväg till minnena

Märkligt med dofter. När jag var ung, som på bilden ovan, så fick jag varje jul en flaska med Fenjal badolja. På juldagen brukade fixa ett bad med en kapsyl med Fenjal. Så låg jag där och drömde om det nya året som skulle komma och om allt roligt och spännande som skulle ske.
För lite sen köpte jag Fenjal igen. Flaskan hade ändrats men doften var densamma.Och nu när jag badade så hällde jag i lite olja och plötsligt så var jag nästan 17 år igen och luften fylldes av lite hopp och framtidstro.
Så kan det också bli en dag som denna när regnet och mörkret lagt ett lock över mina förhoppningar och drömmar.

Varannan dag är min

Ja, vad ska jag säga.
Verkar som om jag mår bra varannan dag och dåligt varannan dag.
Och eftersom jag mådde bra igår så kan ni ju räkna ut hur det är idag.
Stickar i alla fall. Nya sockor till sonens söta flickvän.
Och nu ska jag bada; tänker som så att om jag sköter om utsidan så kanske insidan mår lite bättre också.
Man kan ju i alla fall hoppas på det...

Nödvändigt

En dag fylld av allvarliga samtal.
Men så ikväll; paj och vin hos några vänner.
Roliga skratt, värme, glädje och innerlighet.
Precis vad jag behövde.

Sen

Jag vill bli väntad på
Stiga in i husets hjärta
låta glädjen slå emot mig
och känna värmen
En kopp längtanste på köksbordet
med den rutiga kärleksduken

Lampan ovanför
lysande av lust och åtrå
och du på andra sidan
med ömhet i ditt hår
och lyckoögon,
glänsande

Jag vill bli väntad på
då
när jag finns i framtiden

Måste leva

Är lite nere.
Och känner mig otacksam för jag har så mycket att vara tacksam för.
Är frisk.
Fint hus.
Underbara ungar.
Massor av garn att sticka med.
Hyfsat med pengar.
Bra jobb.

Ändå skaver gråten i halsen.
Och återigen beskriver Plura känslan bäst:

"Det här är en kärlekssång,
Det här är din stund på jorden.
Ingenting du sett på film nå´n gång
Ingenting ur litteraturhistorien.
Du bär en värld på dina axlar
och nu måste du börja gå".

Och det är väl därför jag bara vill gråta.
Jag vet inte vart jag är på väg.
Eller ens om jag börjat gå...

Så nöjd

Först sattes den stora franska balkongdörren in...

...sen det lilla fasta fönstret...

...och slutet blev ett nästan nytt rum. Ljuset flödar och det är så härligt att bara vara där inne. Nu ska jag måla väggarna och sen möblerna som ska vara där.
Och sen är det nog jul.

Klokt

Ibland undrar jag för mig själv om jag någonsin ska hitta rätt i livet; om mitt hjärta tryggt ska kunna landa någonstans och hitta hem.
Ibland kan jag också undra vad allt funderande och virrande ska tjäna till.
Så hittade jag följande rad av Tomas Tranströmer och kanske förstod jag lite mer efter att ha läst den:
"Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse".

Jag hoppas att det gäller mig också.

Snyggaste sockorna

Nu pågår omröstningen av sockorna vi stickade på stickstämman i somras. Här kan ni gå in och rösta.
Vem ni ska rösta på?
Tja...den snyggaste förstås.

Kärlekens törst - En mässa om längtan

Ikväll var jag i kyrkan och lyssnade till Plura och Eldkvarn.
Så fantastiskt, så stärkande och så underbart.
Vilken kraft det är med musik och vilken poet han är; han Plura.

Nånting måste gå sönder

Nånting måste gå sönder, för att himlen ska va' blå.
Nånting inom oss som vi burit på.
Något ska falla, för att ett hjärta ska slå.
Något som stått så länge.
Någon som måste gå.

Nånting måste gå sönder, nånting inom mig gå isär.
Det finns inga under, ingen går hel ur det här.

Det är som med en god bok, älskling, som du och jag.
Efter det sista kapitlet vill man ha ännu en rad.
Vi är äldre nu och närmare himlens nav.
Varför är det enda man minns det som aldrig blev av.

Simsalabim

När jag kom hem i eftermiddags så var det bara ett hål rakt ut i trädgården från matrummet. Jag var nog lite pirrig eftersom det ändå är ett stort ingrepp i huset att öppna upp för 180 cm dörr.
Men det var en onödig oro för när dagen var slut så var det så fint. I morgon ska jag visa hur det ser ut inifrån rummet.

Nytt ljus

Tidigt i morgon bitti kommer snickaren och ska börja sätta in min fönstervägg i mitt matrum. Känns så spännande och härligt att det äntligen ska bli av.
Och så fantastiskt det ska bli att få in ljuset i det rummet.

Och annars har jag varit en lycklig, stark och glad kvinna idag.
Tur att det finns såna dagar också.

Livets åkturer

Dagarna kommer och går och trots min sunkiga natt så blev det en bra dag idag. Trött förstås men det gick att leva med.
Är inne i en förändringstid i mitt liv och det går mycket upp och ner. Känslorna åker berg- och dalbana och jag får bara hänga med på köpet.
Men jobbigt är det.

Utan slut

Mitt i natten och jag kan inte sova.
Fryser, har duschat varmt men det hjälpte inte.

Tankarna far runt och har ingen ände.
Ensam, ledsen.